Jag kanske är överkänslig men jag känner så starkt att min kropp reagerar på den här perioden. För just den här veckan är det exakt fyra år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression.
Gick in i väggen. Utbränd.
Det låter säkert flummigt för en del, men för mig är det kristallklart. Redan förra veckan började jag känna mig sliten. Kände att nu börjar kroppen längta efter en paus.
I söndags fick jag plötsligt ont i magen, en diffus smärta som kom och gick under hela eftermiddagen och kvällen. Det toppades med feber i några timmar.
Inget mer.
Dagarna efter har jag pendlat mellan att känna mig ganska okej till helt orimligt slut. Kroppen har darrat och ångesten funnits nära. Tröttheten har vart dränerande och magsmärtorna har stundtals återkommit. Inatt låg jag klarvaken fram till klockan fyra.
Det är svårt att förklara men jag är inte det minsta sjuk. Jag är inte förkyld, är inte magsjuk och har inte ont i halsen. Det är min kropp som hanterar den sorg och sjukdom som drabbade mig för fyra år sedan.
Gissar att det kan vara något liknande för någon som förlorat en närstående och årsdagarna närmar sig. När jag tänker efter så har min kropp reagerat på olika sätt varje midsommarvecka sedan det hände. Det är en vecka då jag inte är mig själv.
Är det någon mer som känner igen och har upplevt det här? Eller är det bara jag?